Min nära vän Anders Frigell, har somnat in lugnt och stilla. På en bänk utanför fjällstugan passerar strödda tankar om gemensamma händelser. Anders kom till vår klass i andra små i Sundsvall. Redan då visade han talanger som kommit väl till pass resten av livet. Efter bara någon månad övertog han värdskapet för klassens roliga timme. Och sedan rullade det på hela livet. Kreativiteten i organiserad och oorganiserad form roade oss kamrater, men tyvärr inte alltid lärarna.
Sedermera kom hans kreativitet till uttryck i gymnasieföreningen Vigors soaréer, Juvenalordens spex och till sist succéer på Uppsala stadsteater med ”von Sydowmorden” och ”En advokats död”. Även efter det att läkaren hade låtit honom förstå att han inte hade långt kvar, utvecklade han idéer till nya pjäser och hur de praktiskt skulle kunna slutföras om, eller när, han lämnat jordelivet.
I pojkåldern kunde fantasin bland annat göra att vi avslöjade kriminella på Norrmalm, knappt undkom jagande björn, bildade bil & rederikoncernen Fristrup.
Det har blivit mycket sport; tennis, segling och skidor med och utan familjer. Här i fjälldalen började Anders, 11 år, sin långa skidkarriär. Då slutade andra dagen med kollision på väderleksrapportens berömda Kalfjäll.
Senare under tonåren, då vi var flickor och pojkar i stugan under sportlovet, blev Anders den omhuldade hjälten när han storsint erbjöd sig att skida ner till byn, 22 kilometer tur och retur, för att köpa fettisdagsbullar, som vi katastrofalt nog var utan. Det dröjde, mörkret föll, oro, åkte ut för att leta. Hittade honom uttröttad på väg från annan fäbodvall. Långsamt och tyst skidade vi tillsammans hem till stugan. Anders packade upp – mandelkubb! Inga semlor fanns i byn. Men vad gjorde det. Vi var alla lyckliga över återkomsten och rörda över Anders osjälviska vilja att få oss alla att må bra. Den sidan av Anders kommer att bevaras i mitt minne; den lojale hjälpsamme vän som brydde sig om människor och den värld vi lever i.