Minnesord
Anders Hellström kom till studentkorridoren på Studentvägen 4 i Uppsala hösten 1973, för att läsa statistik och med en tilltänkt bana som bankman. Han växte upp på Östermalm i Stockholm, vid Karlaplan. Uppsala stod för något annorlunda, som kom att forma hans liv i fortsättningen.
På en dans på Östgöta nation bjöd han upp Majvor Renström, lärare, bördig från Skellefteå. Den dansen kom ingen av dem att ångra. De blev ett par och Uppsalabor på riktigt, gifte sig, köpte radhus i naturnära förorten Flogsta och fick barnen Björn och Linda. Den talrika bekantskapskretsen märkte förstås att ”Anders och Majvor” var en sällsynt lycklig duo.
Han var en varmhjärtad och inkännande person med talang för vänskap. Ingen kunde lyssna på en vän i med- och motgång som Anders Hellström, deltagande men utan pekpinnar och förnumstighet.
Som tur var besatt han två egenskaper till: integritet och envishet. I ljuset av allt detta ter sig hans kommande yrkesbana som given.
Som student extrajobbade han på Ulleråker, på 1970-talet fortfarande i bruk som stort mentalsjukhus. Mötet med psykiskt sköra patienter inspirerade. Han blev vårdare inom psykiatrin, som stod på tröskeln till nytänkande med öppenvård och små enheter.
För Anders Hellström blev det pionjärarbete i ett team inom vuxenpsykiatrin i början av 1980-talet. Genom åren och på olika arbetsplatser i psykiatrin var han en medmänsklig yrkesmänniska känd som positiv, nyfiken och med helhetssyn på patienten.
Han skolade sig inom kinesisk medicin, och förde in qigong i verksamheten – och även för kollegerna. För honom var qigong närmast en passion. Han reste till Kina för att lära mer, och blev instruktör hemma i Uppsala. Han utbildade sig även i behandlingsformen akupressur.
En uppflammande sjukdom ryckte bort Anders Hellström. Saknaden är stor, men vilket ljust minne han lämnar efter sig.