Annagreta var en förebild för oss, nu till åren komna informatörer vid universitet och högskolor. Annagreta arbetade på FRN, Forskningsrådsnämnden och insåg att forskarna behövde stöd i kommunikationen med allmänheten. Betydelsefullt var hennes engagemang för kommunikationen mellan forskare och barn/ungdom. Annagreta blev hedersdoktor vid Stockholms universitet 1996 för sina insatser, en hedersbetygelse som vi kollegor såg som ett viktigt erkännande av detta arbete.
Annagreta var kreativ. Vi ”spånade” fram en plan för hur lärosätena skulle kunna bidra till FNs internationella barnår 1979 genom att ta fram information om pågående forskning om barn och deras förhållanden. Med en gemensam layout på publikationerna, olika färger på omslagen och varje lärosätes logga samlade vi hundratals projekt i nio häften. Detta var före internet, så allt skulle gå till tryck.
Varje häfte kostade fem kronor. Statsförvaltningen hade tjänsteporto, så beställningarna kunde effektueras utan synlig kostnad. Det såldes häften för över 100 tkr till intresserade, bland dem många inom barnomsorgen. Våra egna forskare fick också publikationerna. Det ledde till flera tvärvetenskapliga samarbeten, vilket särskilt gladde Annagreta.
Under en USA-studieresa på 70-talet tog vi del av de främsta amerikanska universitetens arbete med Science Information to Public. De hade professionella journalister anställda med erfarenhet från bevakning av forskning för press, radio och TV. Tillbaka vid Lunds universitet sökte jag och fick FRNs stöd till försök med vetenskapsjournalister inom naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap. Idag har landets lärosäten vetenskapsjournalister anställda. Det var till stor del Annagretas förtjänst att denna utveckling tog fart.
Annagreta hade kunskaper och erfarenheter på nära håll genom maken Eric Dyring. Han var docent i fysik, startade tidskriften Forskning och Framsteg och rekryterades till DN för att bygga upp tidningens vetenskapsredaktion.
Annagreta var lågmäld och vänlig, men var inte rädd för att ge uttryck för välgrundade åsikter och uppfattningar, ofta kryddade med en underfundig och en smula bitsk humor.