Barbro, född Olsson, senare Grängsjö, föddes hemma i Ås skola i Delsbo, numera Delsbo skolmuseum.
Efter studentexamen på latinlinjen i Hudiksvall, läste hon litteraturhistoria och engelska vid Uppsala universitet. Vid inskrivning på Gästrike-Hälsinge Nation, frågade förste kuratorn efter hennes namn. Hon svarade Barbro Grängsjö, Delsbo.
– Arbrå, Grängsjö, Delsbo. Förvånat sa han: Men ditt namn då?
Den 11 juli 1948 vigdes Barbro och löjtnanten Göran Jonzon i Delsbo kyrka av biskop Bengt Jonzon. Bröllopsresan gick till Norge på en Indian 1200 motorcykel. Flytt till Gävle, där första sonen Dag föddes. 1950 flyttade familjen till Härnösand och utökades med barnen Tor och Esbjörn.
Efter fil mag-examen 1965 arbetade hon som folkhögskolelärare i engelska och svenska vid Härnösands Folkhögskola. Barbro var drivande för att starta den första utbildningen för vuxna med läs- och skrivsvårigheter i samarbete med Umeå universitet. Härnösands Folkhögskola blev ett centrum för dyslexiverksamheten i Sverige.
Sedan 1994 bodde mamma i Uppsala. Nyfiken in i det sista. Vi pratade varje kväll under coronaåret. Sista vardagssamtalet ett dygn innan hon dog, handlade om Lena Anderssons roman ”Dotter” som blev den sista boken under ett livslångt läsande.
Hon fick ett långt liv fyllt av glädje och allvar. 1957 dog vår yngste bror, tre år gammal, i cancer. 1989 förlorade hon sin älskade man. Trots sina sorger fortsatte hon utveckla sina intressen, årskort på Berwaldhallen, resor till Australien, USA och konstresor i Europa med Sundsvalls konstförening.
Sommaren 2020 blev den sista i raden av 67 somrar på torpet i Klappnäs, Häggdånger där minnesrika sommarfester dukades upp med mamma som organisatör och värdinna.
Mamma Barbro räckte till för så många och vårdade alla relationer intill sin sista dag i livet.