Undertecknad har haft förmånen att följa Berit som student på psykologutbildningen, därefter som doktorand och som forskare i klinisk psykologi. Hon disputerade 1989 på en avhandling, som hette "A behavioral treatment approach to tinnitus". Hon anställdes som universitetslektor vid institutionen för tillämpad psykologi (ITP) år 1994.
Jag fastnade tidigt för att hon var en positiv och glad student och person, som alltid var rak och öppen med sina åsikter och ställningstaganden. Hon och hennes kollega Per Lindberg som hon forskade och disputerade med, var tidiga med att intressera sig för tinnitus och hur man psykologiskt skulle kunna behandla åkomman. De var framgångsrika med att starta behandlingstudier i ämnet. Öron-, näs och halskliniken vid UAS blev riksklinik och tog emot patienter från hela landet.Detta var en framgång för dem, för ITP och framför allt doktoranderna Lindberg och Scott.
Berit var också en lojal person som därtill hade mycket humor.Hon ansvarade för kurser inom det organisationspsykologiska området där hon införde katastrofsituationer som hon kallade “Cirkus Scott”. Många inom institutionen engagerades för att ro dessa övningar i land
Den 1 juli 1996 skulle ITP slås samman med Psykologiska institutionen till Institutionen för psykologi (IP). ITP bestämde sig för att ha en “sista natten med gänget"-fest. Det blev en mycket lyckad tillställning och ett värdigt avslut på en nästan 20-årig och framgångsrik epok för ITP.
När Berit var ungefär 46 år drabbades hon av Parkinsons sjukdom, vilket självfallet var en omvälvande upplevelse för henne själv, hennes familj och för oss kollegor. Hon kom också att på olika sätt engagera sig i verksamheter med anknytning till sjukdomen.
Hon arbetade på IP till omkring år 2016. Hon klagade inte över sin situation utan ville arbeta som vanligt så länge det gick och hon studerade parkinsonforskningen mycket noggrant. Jag kan säga att jag personligen beundrade henne för hennes förmåga att ta sig igenom olika faser av sjukdomen.
Slutligen vill jag säga att Berit var för mig en kär vän och lojal kollega och en stark, rolig och levnadsglad människa och jag är glad att ha fått samarbeta med henne.
Mina tankar går till hennes familj.