Bertil Albrektson är i Sverige mest känd som huvudansvarig för översättningen av Gamla Testamentet i Bibel 2000. Men som exeget var han verksam och uppmärksammad inte bara i Norden utan också i Storbritannien. Han var fellow i Cambridge, prisbelönad i The British Academy och hedersdoktor i Edinburgh. Om allt detta och hans karriär från studier i Lund, professur vid Åbo Akademi till centrala insatser i Bibelkommissionen i Uppsala, kan fackmännen i teologi bäst berätta.
För mig och många andra som umgicks med honom antingen privat eller i lärda sällskap och akademier framstår han som en av Uppsalas färgstarkaste lärdomsgiganter. Han avgick från prästämbetet, när han förlorat tron på Svenska kyrkan och dess Herre. Och han krävde reda och konsekvens i all diskussion av livsåskådningsfrågor. Men han var ingalunda bara allvarsmannen som tog allvarliga frågor allvarligt. Till vardags fäste man sig vid hans humor och hans lågmälta men bitande sarkasmer. Hans nyfikenhet var stor. Med samma lätthet kunde han utveckla finesserna i Francis Bacons groteska måleri som i Sjostakovitjs 24 preludier och fugor eller Bartóks Konsert för orkester. Att på teve följa fotbollen i allsvenskan roade honom mycket. På fritiden odlade han framgångsrikt pensel och palett, det visste alla vi som hade hans konstverk hängande hemma på väggarna eller som bevistade hans utställningar.
Bertil Albrektson var uppvuxen på västkusten och tänkte och talade gärna som en göteborgare. Men han kommer att bli ihågkommen som en av Uppsalas stora humanister, med en räckvidd i intressen och kunskaper som inte många äger. Hans röst med dess förunderliga blandning av värme och skepsis har nu tystnat för gott. Det känns som en mycket svår förlust.