Samverkan är en svår konst. Under ett stort antal år hade vi förmånen att få arbeta tillsammans med Bertil Wååg i viktiga frågor om samhällets beredskap för kriser och än värre elände. Bertil var då chef för ledningssektionen vid Upplands försvarsområde. Han kände sitt försvarsområde utan och innan, i helg som söcken, när vädret var gott och likväl under extrema förhållanden. Han var väl insatt i områdets och grannskapets infrastruktur och visste dess starka och svaga punkter.
Det var fantastiskt lätt att arbeta tillsammans med Bertil i planeringsarbetet, vid beredskapsövningar av olika slag och då någon särskild händelse eller svår påfrestning på det uppländska samhället måste hanteras, vare sig det gällde el- och telebortfall, snökaos, höga vattenflöden, sjuktransporter i svår terräng eller insatser vid skogsbränder. Bertil hade goda insikter i myndigheters behov och vilket stöd som Försvarsmakten snabbt kunde erbjuda i de olika situationerna. Han var alltid trovärdig, beredd att ta ansvar och tillgänglig för att engagerat hjälpa till.
Det gick lika lätt att arbeta tillsammans med Bertil när hjulspåren var väl uppkörda och kända som då vi hade att lösa något överraskande, okänt och komplext under tidspress. Det var självklart att uppgiften skulle lösas inte bara på bästa möjliga vis utan på ett för samhället bra sätt. Med Bertil vid lägeskartan fanns alltid en trygg känsla av att det här grejar vi – tillsammans.
Vi saknar en mycket kompetent och högt respekterad samhällskraft och god vän.