Minnesord
Birgitta hann med flera karriärer under sitt yrkesliv och hon hade glädjen att se att de berikade varandra. Hon var en mångkunnig hushållare när barnen var små, en omtyckt sjuksköterska och företagssköterska när hon fixat sina examina, hon var en lokalpolitiker som gjorde avtryck och intryck och hon drev framgångsrikt ett utbildnings- och utvecklingsföretag riktat mot företag-individ-verksamhet.
Birgitta var stor del av 1970- och 80-talen socialdemokraternas gruppledare och ordförande i skolstyrelsen i Uppsala. Hon var en strålande lagledare: hon visste vart hon ville, hon var konsekvent och rakryggad och hon kunde både driva och delegera. Den som fått ansvar för en uppgift fick hundraprocentigt förtroende – och stöttning om det krävdes. Med en sådan ledare blev politiken otroligt spännande. Många skolfrågor väckte debatt under Birgittas år som ordförande i skolstyrelsen och som skolansvarigt kommunalråd: när hon tvingade fram tillräckligt många gymnasieplatser till Uppsala och tog fram ett lokalt skolpolitiskt program som blev en förebild för resten av landet. Vid Musikklassernas etablering i Uppsala och inrättandet av Livets ords skola samt den av kommunfullmäktige beslutade flytten av Lundellska skolan var den publika debatten både högljudd och oförsonlig. Birgitta blev utsatt för både hätska tillmälen och mordhot.
Det var tufft men Birgitta stod pall, därför att hon visste vad hon kämpade för: en likvärdig sammanhållen skola med lika möjligheter för alla barn.
Erfarenheterna från politiken och företagshälsovården tog hon med sig och startade ett utvecklingsföretag med fokus på mental hälsa.
Birgitta var en pålitlig och trofast vän. Hon var en nyfiken och analyserande samtalspartner och ingen fråga var för liten att diskutera. Hon var generös med att dela erfarenheter och känslor. Hon kunde skilja på stort och smått och sak och person. Hon hade en varm omfamnande humor som hjälpte henne till nödvändig närhet och lika nödvändig distans. Hon satsade hårt på politiken/jobbet men det var aldrig någon tvekan om att familjen var viktigast.
Oändligt saknad och så behövd i dag.