Cecilia var med och startade upp vårt nätverk för professionell utveckling inom personal- och arbetslivsfrågor 1992. För att bli medlem fanns tre kriterier: man skulle ha studerat på P-linjen vid Uppsala universitet, representera en intressant arbetsplats och dessutom själv vara ”en oerhört trevlig person”. Cecilia uppfyllde självfallet alla kriterierna.
Hon spelade en stor roll i våra möten genom att ta in frågor om organisations-, grupp- och individutveckling. Hon låg alltid i framkant i sitt arbete och relaterade ofta till forskningsanknuten ny kunskap. Cecilia hade ett genuint och långvarigt engagemang för det goda ledarskapet.
Karaktäristiskt för Cecilia var respekt och lyhördhet för människors olika förutsättningar i livet och det avspeglade sig i hennes bidrag i våra samtal. Tolerans och lyhördhet präglade hennes inlägg och hon sammanfattade - gärna med en humoristisk tvist - och bidrog med en ny vinkling. Många var de gånger hon påpekade något med bestämdhet men samtidig med värme i rösten och en humoristisk avslutning. Ett glatt humör och många goda skratt var kännetecken vi minns. Under de många år vår grupp träffades lärde vi också känna varandras privatliv och även i sådana frågor var Cecilia ett pålitligt stöd.
Cecilia delade gärna med sig av fina berättelser om familjen. Under senare år engagerade hon sig mycket i barnbarnen och återgav kärleksfullt deras framfart och kluriga tankar.
Nu är Cecilias livsresa hastigt och oväntat avslutad. Vi sörjer henne oerhört och är samtidigt djupt tacksamma för att under många år ha fått vara en del av hennes liv och livsvisdom. Under nätverkets 30-årsjubileum nästa år kommer Cecilia att vara mycket saknad.