Christel utbildade sig till sjukgymnast i Lund och var därefter verksam som sjukgymnast, varav ett år i Kalifornien. Hon började tidigt delta aktivt som lärare i utbildningarna av sjukgymnaster till en början i Lund och därefter i Göteborg. Hennes administrativa skicklighet och höga kompetens ledde till att hon av sjukgymnastförbundet fick uppdraget att starta sjukgymnastutbildningen i Uppsala. Hösten 1976 startade den första femterminsutbildningen i Uppsala. Det är från den tiden vi lärde känna Christel. I samband med starten av Uppsalas utbildning gick sjukgymnastutbildningen från att vara en gymnasial utbildning till att bli en högskoleutbildning. Detta innebar att sjukgymnastämnet skulle ha en mer forskningsinriktad bas och kravet var att fler lärare borde vara forskarutbildade.
Tidigt var vi några sjukgymnaster som insåg detta och till en början formade vi en lös grupp av forskningsinriktade sjukgymnaster och arbetsterapeuter det så kallade Rehab Forum som under tio års tid ansvarade för små forskningsinriktade konferenser.
Vid utbildningen i Uppsala var det viktigt att forskningsanknyta undervisningen och kraven på C- och D-uppsatser ställdes högt. I detta arbete var Christel en av de ledande. För att vara trovärdiga i studenternas och den akademiska världens ögon, borde några av lärarna forskarutbilda sig, vilket Christel gjorde, samtidigt som hon handledde och examinerade examensarbeten och undervisade i forskningsmetodik.
Några av oss bedrev även efter att vi disputerat gemensamma forskningsprojekt. Christel var med sin stora kunskap och sitt ödmjuka sätt lätt att samarbeta med och efter en dag i forskningslabbet kunde vi avsluta med ett bio- eller restaurangbesök. Ju mer vi lärde känna varandra desto mer umgicks vi privat samtidigt som vi reste till konferenser tillsammans. Tyvärr gjorde hennes tilltagande sjukdom detta omöjligt mot slutet men vi minns henne som en briljant lärare och mycket god vän som vi gärna umgicks med.