Curt Persson var en välkänd facklig och folkrörelseprofil. Han inledde sitt yrkesliv som brevbärare i Malmö 1954, fångades smart upp och blev 1961 studieorganisatör inom Postförbundets Malmö-avdelning, sedan sekreterare och slutligen så ordförande i förbundets Malmö-avdelning 1968.
Men redan året efter rekryterades Curt som studieombudsman i Statstjänarkartellen i Stockholm, där bland annat Postförbundet ingick. 1970 bildades så Statsanställdas förbund, SF, av nio LO-förbund inom statliga sektorn och Curt blev 1972 förhandlingsombudsman i SF.
Han blev förhandlingschef 1978 och vald till förbundsordförande 1984 och kvarstod som en profilskarp företrädare för statliga anställda inom järnväg, post, tele, vägarbete och vattenfall fram till 1995.
Fackliga studier hade en särskilt stark plats i Curts hjärta. Det bidrog till att han hela tiden var mån om att den här omstöpningen av SF:s organisation till Seko skulle vara väl förankrat bland medlemmarna innan SF var moget att bli Seko.
Han lade även grunden för att Sjöfolksförbundet ett halvår efter hans avgång år 1996 kom att bli en del av Seko.
Curt hade starka internationellt engagemang och var åren 1990-1997 en mycket uppskattad ordförande i den dåvarande Post- och Teleinternationalen, PTI med kansli i Genève.
Curt var en konstruktiv problemlösare nationellt och internationellt, mötte problem och stormar med lugn och sakligt väl underbyggda argument, ofta idogt uppvaktande politiker i departement och riksdag.
Curt förblev aktiv långt efter sin pensionering 1995: först som ordförande i SOS Alarm och även som ordförande för statliga bostadsakuten Venatius.
2008-2015 var Curt ordförande i Sveriges medlemsmässigt största pensionärsorganisation, PRO.
Såväl inom fackföreningsrörelsen som inom PRO är det många som minns Curt som en stridbar och orädd ordförande, alltid med medlemmarnas och organisationens bästa som ledstjärna. Och han blir saknad av många som en fin vän och god kamrat.