Från Nederländerna kom Eddy 1981 till ”Växtbio”, den växtbiologiska institutionen vid Uppsala universitet, och till världens äldsta lärostol i ekologisk botanik. Hans bakgrund från universiteten i Amsterdam och Utrecht var inom den centraleuropeiska vegetationsforskningen, men Eddy och hans generation utvecklade starkt de statistiska metoderna för denna vetenskap, som med Eddy fick ett stort uppsving i Uppsala. Han datoriserade framsynt institutionen långt innan persondatorerna blev vanliga. En VAX-dator (bevarad på museum) köptes 1987 och monitorer fanns tidigt på alla tjänsterum.
Som aktiv i International Association for Vegetation Science reagerade Eddy mot förlagens dyra tidskrifter. Som ett framgångsrikt alternativ grundade han Journal of Vegetation Science som fick stort genomslag, också i u-länder och i Östeuropa där forskningen överlevde med små medel på 90-talet. Eddy såg till att många i dessa länder fick tidskriften gratis. Doktoranderna kom till Växtbio från världens alla hörn. Atmosfären var välkomnande med kulturell och vetenskaplig mångfald. Det var en annan tid, en integrerad forskningsmiljö, långt från dagens separata forskargrupper.
Eddy var ledande inom vegetationsforskningen och hade ett fantastiskt internationellt kontaktnät. Han organiserade flera internationella konferenser i Uppsala. Detta nätverk ledde till livslång vänskap mellan forskare runt världen och vidgade våra vyer. Sammanhållningen var stor, med Eddy som primus motor, och festerna var många och minnesrika. Varje ny doktor fick en läderryggsäck för den fortsatta vandringen genom livet.
Vi har förlorat en lärare och kollega som betydde mycket för vår institution, för den växtekologiska vetenskapen och för vår personliga utveckling.