Vi, arbetskamraterna vid avd för klinisk neurofysiolog Akademiska sjukhuset, minns med saknad en framgångsrik forskare och engagerad kliniker.
Efter läkarutbildning vid Karolinska institutet kom Erik 1969 till neurofysiologen, Akademiska sjukhuset. Dåvarande professor Karl-Erik Hagbarth och medarbetare hade utvecklat en unik metod, microneurografi, att kunna registrera nervimpulser från enskilda nervtrådar i human nerv och Torebjörks projekt blev att registrera i känselnerver. Han lyckades fånga impulser i enskilda smärtfibrer, något som tidigare ansetts omöjligt. Så sensationell var upptäckten att det inskickade manuset refuserades av Nature ”due to improbability”. Fortsatta studier visade dock att resultaten stämde och flera artiklar kom att publiceras.
Med Torebjörks nya metod att stimulera enskilda nervtrådar i känselnerverna kunde man differentiera olika känselupplevelser som beröring, kittling och smärta. Detta kom att ha stor betydelse för förståelse av olika sjukdomstillstånd som exempelvis vid smärta och överkänslighet vid nervskador.
Torebjörk erhöll en personlig professur i klinisk smärtforskning 1988. Internationellt var Erik välkänd och en ofta inbjuden föreläsare. Han deltog också som kliniker i det multidisciplinära smärtteamet. Många patienter med svåra smärttillstånd vittnar om en engagerad och lyssnande läkare med stor empati.
Som sin läromästare Hagbarth var Erik en entusiastisk seglare som laddade sina batterier i veckolånga seglatser med familj och vänner.
För yngre kollegor på neurofysiologen var Erik ett föredöme som en vänlig och korrekt mentor och arbetskamrat med en stor portion humor. Han kunde på ett lättsamt sätt förklara den komplicerade fysiologin vid olika smärttillstånd och pratstunderna i kafferummet kom att bli en oändlig kunskapskälla att ösa ur.
En gentleman har lämnat det neurofysiologiska kollektivet och här finns ett stort tomrum att fylla.