Minnesord
Min närmaste vän Ewa och jag träffades på en gren i ett träd, i Skellefteå, försommaren innan vi skulle fylla 10 år. Efter den dagen var vi vänner för alltid. Vi upplevde mycket tillsammans under barn och ungdomsåren, vi var på flera läger, lärde känna nya människor, vi gjorde många oskyldiga bus och skrattade mycket. Vi stred alltid om vilken sida om älven som det var bäst att bo på, hon kom från den norra och jag från den södra sidan av Skellefteälven. Under de senare tonåren tillhörde vi i samma gäng och hade väldigt mycket kul tillsammans med alla kompisar. Allt tokigt som vi gjorde då, har vi skrattat åt många gånger senare i livet.
Ewa och jag flyttade från Skellefteå till Uppsala 1973 för att jobba över en sommar och sen blev vi kvar. Vi har upplevt fantastisk mycket glädje och delat många roliga minnen genom åren. Men vi har också delat sorg och svåra stunder med varandra. När våra barn var små, hann vi mest umgås via telefon, många långa telefonsamtal blev det för att dela erfarenheter, problem och glädjeämnen.
Trots att vi tidvis levt ganska olika liv och varit åtskilda har vi alltid funnits för varandra och hållit kontakten. Livet förändrades med åren, men vi fortsatte att finnas för varandra och höll kontakt. Ewa har alltid varit en så fantastisk vän, att livet utan henne aldrig kommer att bli detsamma.
Innan Ewa somnade för alltid sa hon till mig – ”Vi ses i himlen”.