Den kände barnläkaren doktor Elgenmark i Nyköping ansågs vara snäll mot små barn och hans utlåtanden hade ofta en profetisk karaktär. Om Eva hette det: ”Eva drar man upp med en nyckel på morgonen, så går hon till kvällen!” Hon drevs inte av något urverk och hennes hjärta stannade i år.
Eva levde ett verksamt liv med föreläsningar och forskning inför det som skulle bli hennes doktorsavhandling om diabetessjukas patienters skiftande öden. Att maken Gösta samtidigt som pressråd råkade hamna i huvudstäder som höll sig med förnämliga operahus och symfoniorkestrar var en slump men ingen olycka. De kom sålunda att passera de svenska ambassaderna i såväl Paris, Berlin och London.
Jag lärde känna Eva vid vår gemensamma tid som lärjungar vid Nyköpings Högre Allmänna Läroverk. Vi valde latinlinjen och blev därmed klasskamrater. Efter två år i ”Rektorsgården” flyttades vi till ”Gula huset” där det luktade som på ett bättre pensionat. Hälsovårdsnämnden höll till i nedre våningen och vi i den övre. Vi valde båda den helklassiska linjen och var även bänkkamrater. Det var också i ”Gula huset” som vi gifte oss. Detta var dock endast teater. Under en lektion i engelska skulle man framföra det engelska vigselformuläret. Eva skulle spela brud och till hennes make utsågs ynglingen Jansson. Eva protesterade och menade att hon på dessa premisser lika gärna kunde gifta sig med mig! Men snart var det studentdagar, och Eva försvann till USA.
Efter ett år i skilda världsdelar var vi både förändrade och samtidigt inte. I Uppsala vidgades vår umgängeskrets. Vi firade Valborg, dansade en gång på Slottet samt demonstrerade dagen efter mot USA:s krig i Vietnam.
Så flyttade Eva till Stockholms universitet och jag blev kvar i Uppsala. När vi träffades var det inte minst för att gå på teater. Vi företog en del resor tillsammans. Hon var en formidabel resekamrat. Genom sina språkkunskaper och sin charm öppnade hon alla dörrar. Så var det också i Kenya när vi hamnat på militärt område och riskerade att bli skjutna av ett underbefäl med k-pist i närheten av Karen Blixens farm.
Där kunde det ha slutat. Men Eva for till Stockholm, disputerade och blev professor i Linköping inom ämnet socialt arbete.
Eva tillhörde – som redan doktor Elgenmark upptäckte – de vitala. Googla på hennes namn så får ni se hur vacker hon var och vilka viktiga böcker hon skrev.