Under sin yrkesverksamma tid bedrev Gösta lantbruk tillsammans med sin tidigare avlidna bror Rune, på Krisslinge Gård i Danmarks församling. Bröderna Mattsson var två mycket yrkeskunniga och arbetsamma lantbrukare.
I sin ungdom var Gösta även duktig i idrott och då främst löpning. Han tillhörde de främsta utövarna inom Uppsala distriktet. Att ha idrottat hade han glädje av vid åldrandet. Han hade upp i hög ålder bra lung- och hjärtfunktion.
Gösta var även engagerad i föreningslivet, såsom vice och ordförande i Vaksala LRF. De uppdrag Gösta anförtroddes skötte han alltid ansvarsfullt. Ansvarstagandet hade präglat honom från barndomen. Gösta har berättat för mig, att han och brodern Rune fick gå upp och sköta om hästarna innan de skulle gå till skolan. Fadern hade utöver mjölkproduktion även en omfattande hästuppfödning av ardennerhästar. Efter avslutad skolgång arbetade bröderna på föräldragården, som först var Sylta i Åkerby församling och från 1947 Krisslinge Gård. Vid skogsavverkning då de bodde i Sylta, fick bröderna cykla till skogsskiftet, som var beläget drygt 2 mil i riktning mot Harbo och fälla träden med yxa och stocksåg. När det avverkade virket sedan skulle köras fram till farbar väg eller hem till Sylta användes gårdens hästar. Detta innebar, att de körde hemifrån i mörker och kom hem i mörker. Ibland blöta och frusna. Samtidigt medförde denna ”eklut” en härdning av kroppen. ”Det är inget ont som inte har något gott med sig”. Detta bekräftas av Göstas höga ålder 95 år.
I umgänget med vännerna hade Gösta ett stort stöd i sin glada och gästvänliga sambo Lilly, som han levde tillsammans med i många år. Vid bjudningarna var det alltid vackert och dekorativt dukade middagsbord med god och välsmakande mat och lämpliga drycker därtill. Värdparet visade alltid stor generositet i det mycket minnesvärda umgänget vi haft i över 50 år.
De sista åren har det märkts, att Gösta fysiskt tacklat av. Dock var hans mentala hälsa väl bevarad. Det uppstår alltid en tomhet, när någon i vänkretsen lämnar gemenskapen. I tacksamhet har vi ändå kvar angenäma minnen av vännen Gösta Mattsson.