Gunnar växte upp i Lidingö och kom till Uppsala 1962 för studier med inriktning mot samhällsfrågor med statistiken i centrum. Han disputerade 1981 vid statistikinstitutionen vid Lantbruksuniversitetet, men passade på att studera filosofi vid sidan av. Den sidan resulterade i en hel del föreläsningar och olika samarbeten bl a med professor Torbjörn Fagerström vid SLU. Han blev kvar som statistiker vid SLU fram till sin pensionering 2004.
Gunnars stora livsuppgift och intresse var i främsta hand som musiker och det var som sådan han var välkänd i Uppsala. Gunnar spelade klarinett redan i skolan och med stort intresse för trad jazz, i version New Orleans (även kallad Crescent city). I Uppsala var han med och bildade och spelade i Crescent City Jazz som i första hand bestod av trumpet, klarinett, trombon, tuba, och banjo. Bandet framträdde från tidigt 1990-tal fram till ca 2017. Deltagarna och i någon mån även instrumenten varierade dock genom åren. Spelningarna skedde på många håll, allt från Uppsala Konsert och Kongress, Missionskyrkan, Stabbygården, Linnes Sävja och Djurstens fyr på Gräsö, liksom på privata arrangemang. Många i Uppsala har kunnat glädjas åt detta genom åren.
Men Gunnar var också med i många andra konstellationer. Han spelade i Uppsala blåsorkester, han sjöng i många år i Allmänna Sången. Han träffade flöjtläraren Lars Arne Wennquist och lärde sig klassiskt flöjtspel, och i den kapaciteten spelade han blåskvintett med vänner. Han bildade trion Tre Trä som bestod av tre klarinetter, en ganska udda grupp som underhöll med jazz på många håll, t ex vid lunchmusiken i Missionskyrkan.
Gunnar skrev och arrangerade också musik, men hans viktiga skrivande gällde dikter, underfundiga texter med tillfällighetsdiktens bästa adelsmärke, ofta med ett djupare budskap. De flesta av dessa hamnade hos vänner men en samling gavs ut 2012 som Vackra visor och vilsna verser. Ett exempel återges nedan.
Gunnar var envisheten själv och gav sig inte förrän han lyckats, ofta en smula kompromisslöst. Umgänget med honom var alltid intressant, oftast roligt och aldrig meningslöst. Vi saknar en god vän och medmusikant.