Håkan fick sin medicinska utbildning vid Uppsala universitet, blev specialist i röntgendiagnostik 1967 och specialist i barnradiologi 1975. Samma år disputerade Håkan på en avhandling, där han beskrev hur man med radiologiska metoder kunde identifiera små mängder vätska i buken, ett viktigt tecken vid många sjukdomstillstånd speciellt hos barn. Han blev docent både vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet.
Håkan var en av de stora entusiasterna inom svensk barnradiologi med ett stort kontaktnät. Han arbetade både nationellt, i Örebro, Uppsala och Stockholm, samt internationellt, i Doha, Qatar och Riyad, Saudiarabien.
Håkan var en enastående drivande person och var framgångsrik både som klinisk läkare, forskare, lärare och administratör.
Han hade kvalité som drivfjäder och betonade ofta att ordet ”kvalité ” i sig var ett neutralt ord och gjorde allt han drev med HÖG kvalité. Håkan var under stort antal år ansvarig för kvalitetsutskottet inom Svensk Förening för Medicinsk Radiologi. Där blev han också hedersmedlem vilket han även blev i Svensk Förening för Pediatrisk Radiologi. Han var även vice ordförande i Svenska Radiologförbundet och generalsekreterare i den gemensamma fackliga radiologorganisationen i Norden.
Håkan arbetade även i en övergripande roll i Stockholms läns medicinska kvalitetsutveckling och även som konsult åt privata röntgenavdelningar i Stockholm.
Håkan var en mycket populär chef både på S:t Görans, Astrid Lindgrens och King Faisals barnradiologavdelningar. Han var en uppskattad ledare samtidigt som han som forskare handledde ett flertal doktorander inom såväl vuxen- som barnradiologi.
Alla som arbetade med Håkan kände den stora energi, positivism, kvalité och nyfikenhet som präglade hans professionella gärning, som sträckte sig långt efter ordinarie pensionsålder. Detta ledde till mer än 100 vetenskapliga publikationer, och många internationella uppdrag, framför allt inom barnradiologin.
Det är med stor saknad vi minns Håkan, som vän, kollega och mentor.