Vi har mist en nära och trogen vän. Håkan var en man med många strängar på sin lyra. Född i Sundsvall 1948, uppväxt Stockholm och studerade geologi i Uppsala där han även blev statsgeolog. Under den tiden föddes även de fem barnen som han med tiden blev ensamstående far till och som han älskade över allt annat. Han var alltid så mån om sina barn och många var de fina minnen som han upplevt med barnen, minnen som han ofta talade om. Han var också helt lyrisk när han berättade om sina barnbarn. Han var en fantastisk farfar/morfar till dem, älskade att leka med dem och ibland tror vi att han var den som hade roligast.
Han var den mest positiva person som, även när livet ibland behandlade honom illa, ändå alltid var positiv i tanken att det skulle ordna sig.
Håkan var allmänbildad, beläst, entusiasmerande, rolig och spontan och det var aldrig en tråkig stund med honom. Han älskade gamla vitsar och uttryck. Att handla med Håkan var en upplevelse. Eftersom han älskade att ta kontakt med alla människor så måste han ju även tala några ord med kassörskan. Exempel var när han tackade för de goda barkbröd de sålde. Barkbröd? Ja, kanelbullar! En annan gång frågade han en manlig kassör om denne hade varit ute och rullat hatt i helgen. Så mycket skratt när han fick förklara för denne vad det handlade om.När han gästade oss i Spanien hade vi också oförglömliga stunder. En sådan var när vi köpt ett stort skåp som inte gick in genom ytterdörren, Lösningen var att lyfta upp skåpet via balkongen, De som levererade hade få hjälpmedel och Håkan tyckte det var hemskt att de inte hade speciella grejer att hissa med men då hoppade han förstås in och hjälpte till för sådan var han, alltid beredd att hjälpa sina medmänniskor.
Vi saknar hans spontana besök, våra mat- och kaffestunder som blev många genom åren. Håkan var som en familjemedlem, en verkligt hel människa, en god människa som alltid fanns där för oss i goda glada stunder men även i svåra.