Vi är många som känner djup vördnad för Hanna-Lisa och hennes erfarenhet. Nästan trettio år i Indien! Missionär och kristen med en rättfram tro utan krusiduller. Föreningen Kvinnor för mission har haft henne som uppskattad medlem sedan dess början, trogen på möten och försäljningar. Fyllda 99 höll hon själv, stående, ett föredrag om sitt arbete i Indien.
Hanna-Lisa var intresserad av kulturhistoria, och deltog med liv och lust i de årliga krönikespelen som hålls under kyliga augustikvällar utanför domkyrkan. Hon spelade allmoge eller fin dam i medeltida kläder och var bara sig själv. Många minns henne också när hon var med i Gamla Uppsala-spelen och traskade upp och ner för kullarna vid 90+.
Hanna-Lisa föddes i Blekinge, Sölvesborg. Under konfirmationens ungdomsläger väcktes hennes nyfikenhet för mission. Hon utbildade sig till lärare i Uppsala, och hade tjänst i Funbo. På Svenska kyrkans missions bildbyrå fascinerades hon av bilder från exotiska länder där svenska kvinnor och män arbetade tillsammans med infödda. År 1951 sökte hon lärartjänst vid den svenska skolan i Kodaikanal i Sydindien.
Efter några år väntade en internatskola för föräldralösa flickor i Kamuthi söder om Madurai. Som rektor ansvarade hon där under ett tjugutal år tillsammans med inhemsk personal för elevernas boende, fritid, mat och studier. Varje vecka for hon med den skrangliga skolbilen i ur och skur på vägarna från Kamuthi till Madurai och införskaffade förnödenheter till skolhemmet, en sann missionstjänst.
Hanna-Lisa betydde mycket för sina elever och de för henne. Kärleken var inte att ta miste på när den före detta eleven, numera vuxna sjuksköterskan Selvam för inte så länge sedan kom och hälsade på och tackade för mat och utbildning!