Hans Ulfendahl föddes den 15 febr.1927 i Gävle, där han tog studenten. Han hade en stor naturvetenskaplig begåvning och valde mellan KTH och medicinska fakulteten i Uppsala. Den senare blev hans val. G-H blev hans nation och han var en tid dess 1 Q. Han och hans hustru Maj bodde i en av nationens lägenheter.
Efter med.kand. examen kom han att verka som lärare och forskare på fysiologiska institutionen i Regnellianum. Detta var en framstående institution med anor sedan Fritiof Holmgrens tid och stöddes då av den i Brasilien verksamme läkare Regnell. När Hans knöts till fysiologen var Torsten Teorell, Henrik Enghoff och Karl-Johan Öbrink de som ledde verksamheten. Det var en lysande institution och var öppen för många kliniker vid Akademiska sjukhuset, som kom att arbeta med sina avhandlingar där-Holmdahl, Grotte ,Sjölin, Grängsjö ,Bäcklund m.fl.. Hans Ulfendahl bidrog verksamt i detta samarbete. Undertecknad kom att möta Hans som lärare 1953 och som amanuens 1954 och ett livslångt nära samarbete inleddes. När BMC byggdes var Hans Ulfendahl och Öbrink de ledande personerna och Hans arbetade på senare år med Öbrinks dagböcker angående detta märkliga institutionsbygge, som alltjämt fungerar.
Hans blev en av Europas främsta njurfysiologer och hans forskargrupp blev stor. Jag kom att tillsammans med kemisten Björn Ingelman att utveckla röntgenkontrastmedel och detta ledde till ytterligare grundforskningsarbete och tre radiologer kom att disputera tack vare honom. Hans metodik innebar att njurens invecklade fysiologi kom att studeras på cellnivå.
Han var dekanus 1987-1993 och efter att varit ledamot i hans fakultetsnämnd kom jag att efterträda honom som dekanus. Han var ledamot av Kungliga Vetenskaps-societeten i Upsala sedan 1984
Vi kom under många år att gemensamt driva ett vetenskapligt innovationsföretag med kliniska produkter och att där samverka med prof. Carl-Eric Lindholm och prof. Sven Olerud.
Hans var en ovanligt vidsynt, ärlig, hjälpsam och uti medicinen lärd person. Jag och flera vänner saknar honom mycket.