Våra nära vän fil dr Heidi Moksnes var en person med stark utstrålning, intensitet och integritet. Vi mötte Heidi genom vårt gemensamma engagemang inom antropologi och urfolksrättigheter. Heidi var då doktorand i socialantropologi vid Göteborgs universitet och hemkommen från sitt första möte med Mayaindianerna i Chiapas. Dit återvände hon senare för längre fältstudier. När hennes familj i St Christopolos fick dödsbeskedet inledde de en sju dagars sorgeperiod i byn.
När Heidi var fem år blev hon påkörd av en lastbil i sin hemstad Örebro. Hon fick en lågryggradsskada och blev förlamad från midjan och nedåt. Rullstolen blev hennes bundsförvant och utsiktspunkt, den gav henne ett annat perspektiv. Heidi lät sig inte begränsas, men förstod ramarna för de möjliga. Den erfarenheten, tror vi, utgjorde grunden för hennes enorma rättighetspatos och omsorg om den andre. Hon visste att vi människor alltid står i beroende till varandra. Heidi stöttade också andra med liknande ryggradsskador, ofta genom att uppmuntra till fysisk träning. Heidi spelade rullstolsbasket och var med på Paralympics i Seoul 1988. Hon arbetade internationellt för urfolks rättigheter och deltog i FNs arbetsgrupp i Geneve.
Heidi var med och startade konsumentkooperativet Fram i Haga i Göteborg. Heidi älskade Göteborg och tillbringade helst sommaren på Västkusten. Genom sin stora kärlek Ivana, flyttade hon till Uppsala 1994. Efter arbete vid Kollegiet för Utvecklingsstudier vid Uppsala Universitet, fick Heidi 2014 en lektorstjänst i Socialantropologi vid Stockholms universitet. Heidi var en mycket uppskattad kollega, forskare och lärare.
Heidi bestämde sig för det som var möjligt och hon levde livet fullt ut. Hon var envis och alltid på barrikaden. Heidis kraft gjorde att vi inte såg hennes skörhet. Nu finns hon inte med oss längre. Saknaden är enorm.