Hermann Wüschers liv följer Europas moderna historia. Barndomen i en sachsisk småstad präglades av andra världskrigets fasor. På radion hördes trumpetfanfarer, högstämda meddelanden om segrar, tal och marschmusik. Som sexåring var han med sin mor på en järnvägsstation där Hitlers tåg råkade stå inne. Folkmassan jublade. Hermann var stum i flera timmar – han hade sett Führern! Några år senare skulle Röda armén tåga in och Stalins porträtt hängas upp på torget.
Vid 14 års ålder blev Hermann typograflärling och fick jobb som sättare. Han var tidigt intresserad av språk och kom 1959 som utbytesarbetare till England, där han läste engelska och franska och senare fick jobb hos Oxford University Press.
Till Uppsala kom han 1963 för en anställning som manuskriptgranskare vid Almqvist & Wiksell. Den akademiska banan inleddes med ett brittiskt stipendium och ett år i Oxford. Han blev fil kand i Uppsala 1972 och disputerade 1980 på en avhandling om poeten William Wordsworth.
Hermann hade tydliga åsikter. Som ung i DDR blev han övertygad socialist och beklagade senare att det tagit honom 20 år att inse den västerländska demokratins överlägsenhet. Under sin tid som gymnasielektor var han mycket kritisk mot vad han betraktade som skolans intellektuella förfall under en täckmantel av fina ord som demokrati och rättvisa. Men eleverna älskade Hermann för hans värme, humor och respektfulla sätt att bemöta unga människor. Kanske också för hans genuina patos för begrepp som fred och frihet.
Hermann accepterade aldrig Tysklands delning som så smärtsamt skiljde honom från hans familj. På sin 80-årsdag hedrade han återföreningen genom att gå med en EU-flagga från östra till västra sidan av Berlin genom Brandenburger Tor. Som varm EU-anhängare blev han förtvivlad när hans kära England röstade för Brexit.
”And hark! how blithe the throstle sings! He, too, is no mean preacher: Come forth into the light of things, Let Nature be your teacher” skriver Wordsworth. Hermann dyrkade naturen och fann sitt paradis i skogarna runt det bokspäckade torpet i Vittinge, där trasten nu får predika för nya vandrare.