Minnesord
Vår ”farbror Hjalmar” har så lämnat oss i sorg och saknad. Han har funnits i mitt och mina systrars liv, så länge vi kan minnas, och mina minnen börjar i mitten på 50-talet. Vår familj bodde då i Uppsala. Pappa var passionerad bridgespelare och det var även Hjalmar och hans bror Anders. Några gånger per år anordnade våra föräldrar bridgeaftnar varvid Hjalmar och Anders var självskrivna gäster, liksom farbror K-G. Mamma ville då inte enbart passa upp, utan K-G:s fru Vera liksom mammas bästa vän, tant Gunvor, bjöds också in. Så kunde de tre damerna umgås medan herrarna spelade bridge. Och vid matuppehållet umgicks de allihop.
Med tiden kunde jag notera, men då skriver jag slutet av 60-talet, början på 70-talet, att farbror Hjalmar och tant Gunvor kunde ses tillsammans även fast det inte var bridgeafton. Det visade sig att de hade blivit ett par och Gunvor var Hjalmars livskamrat ända till sitt frånfälle 2015.
Hjalmar arbetade större delen av sitt liv på BAHCO i Enköping. Där hade han bostad under veckorna. Helgerna kom att tillbringas hos Gunvor i Uppsala såvida inte han/de åkte till det älskade lantstället i Älvsnäs, Öregrunds skärgård. Jag kan nog påstå att åtskilliga år av Hjalmars liv ägnats åt Älvsnäs, antingen åt själva husen eller åt båtar, vilka han också byggde själv.
I och med att Hjalmar lämnat oss har en epok i våra liv tagit slut. Han var den siste i föräldrakretsen och därmed har även våra liv blivit en dimension fattigare. Vi minns honom, och hans intill slutet alerta stämma liksom hans underfundiga humor, med glädje.