Inez var uppväxt på ett jordbruk i Lummelunda, Gotland. Efter studentexamen studerade hon på lantbrukshögskolan, där hon tog agronomexamen 1958. Inez kom att arbeta inom den centrala förvaltningen vid SLU och dess föregångare under större delen av sitt yrkesverksamma liv. Hon var ansvarig för sekretariatet i ett antal av de olika beslutsförsamlingar som förekommer på ett universitet. Hennes noggrannhet och kunskaper inom jordbruk var av stor betydelse för arbetet. Därtill hade Inez en osedvanlig förmåga till omsorg och ansvar för medarbetare och andra som hon kom i kontakt med i arbetet. Hennes personliga egenskaper visade sig också i uppdraget som sekreterare i Stiftelsen för Oscar och Lili Lamms minne. För- och efterarbete för stiftelsens sammanträden kombinerades med omsorg om och engagemang för anställda vid stiftelsens gård i Sörmland
Första gången vi träffades var när jag började arbeta på Lantbrukshögskolan 1969. Här fann jag en arbetskamrat med den gedigna jordbrukskunskap som jag själv helt saknade. Det var genom arbetet jag lärde känna Inez, men den vänskap som uppstod har fördjupats efter det att Inez och sedan jag pensionerats. Skogspromenader, luncher och kaffestunder med mera under många år har förgyllt mitt liv.
Det är nu många år sedan vi plockade trattkantareller i Lunsen med medhavd matsäck. Ålderskrämpor har omöjliggjort detta. Vänskapen har blivit mer geografiskt koncentrerad till våra hem. När jag för cirka två månader sedan lämnade Inez i hennes trädgård i Vilan efter en sådan samvaro kunde jag inte föreställa mig att det var sista gången.
Vi är många arbetskamrater på SLU och vänner runt om i Uppsala som nu saknar Inez och hennes värme och som finner att livet blivit mycket fattigare.