Irma växte upp i den lilla byn Antnäs utanför Luleå. Familjen levde under enkla förhållanden, men trots att Irma aldrig fick möjlighet att ta realen så började hon tidigt sin bildningsresa. För att ta sig in på Röda korsets sjuksköterskeskola i Boden gick hon först husmodersskolan. Efter utbildningen arbetade hon på Ulleråkers sjukhus på alkohol- och geriatriska avdelningen. I mötet med patienterna hade Irma ett ”utmärkt sätt, gott omdöme och god iakttagelseförmåga”, skrev överläkaren Nils Brage Nordlander i sina vitsord.
Irmas törst efter att få lära och lära ut ledde till att hon vidareutbildade sig till lärare i vårdkunskap och från 1972 var hon verksam vid Kronåsskolan senare Lundellska samt Ottelinskolan. På 1990-talet vidareutbildade hon sig till specialpedagog.
Irmas engagemang för samhällets svaga gjorde att hon undervisade på utbildningar för omsorg av utvecklingsstörda och funktionshandikappade. Hon fick också eget ansvar och utvecklade bland annat ett vård- och omsorgsprogram för gymnasiesärskolan 2003. Irmas honnörsord var ”eleven i centrum”, och hon var suverän på att uppmuntra och att få alla att känna sig sedda.
Åtskilliga av hennes kollegor minns Irmas värme och omtänksamhet för både medarbetare och elever, men också för hennes sinne för problemlösning, kreativitet, lekfullhet – och inte minst den spontana humorn. Dessa egenskaper återspeglades också i förhållningssättet till familj och vänner. Irma var en sökare och detta gjorde att hon ofta råkade ut för intressanta möten och inhämtade kunskap från de mest oväntade sammanhang. Hon förstod att sätta värde på enkla nöjen i tillvaron, alltifrån fynd på loppis till omsorg om de älskade katterna. En särskild plats i hennes hjärta hade barn och barnbarn.
Irmas bildningsresa fyllde nog delvis ett eget syfte – men än mer att få tjäna andra. Vi minns henne med stor värme och tacksamhet.