Den 19 september drabbades Lötenkyrkan i Uppsala av sorg, när det blev känt att vår vän och medarbetare Laila Andersson oväntat avlidit under natten.
På kylskåpsdörren i lägenheten presenterade hon sig: ”På utsidan verkar Laila vara en bekymmersfri person, men på insidan döljer hon sina ärr. Hennes förflutna har inte varit den enkla resan hon förväntade sig. Hon har varit tvungen att använda sin styrka och passion för att komma dit hon är nu. Hon gav aldrig upp.”
Laila var inte nöjd med att vara beroende av andras vård och assistans. Hon använde sin styrka och passion till att under lång tid söka uppgifter, där hon kunde betyda något för andra och samtidigt göra sin identitet synlig.
I Lötenkyrkan blev hon till sist besöksvärd på vardagar och på söndagar kyrkvärd och nattvardsutdelare, mitt i gudstjänstens centrum. Man fick själv ta en oblat i handen, läsa skylten hon bar: ”Kristi kropp, för dig utgiven” och doppa i bägaren som en präst höll fram. Hon förärade kyrkan ett diplom för att hon tagits emot som en resurs.
Lailas liv blev inte den enkla resan. Hon fick tidigt veta att hon inte skulle vara till besvär. Aldrig kom hon igenom sorgen efter sina föräldrar. Men varken begränsad rörlighet, talsvårigheter eller tidvis outhärdliga smärtor hindrade henne från att stiga fram och ta plats. När någon inte uppfattade vad hon sa, kunde hon med en ängels tålamod upprepa och omformulera sig tills polletten trillade ner. Hon gav aldrig upp.
Laila har tagit med sig assistenter, arbetskamrater och andra på resan genom livet. Hon var en trogen och aktiv vän, vilket märktes vid begravningen den 15 oktober. Där sjöngs bland annat psalm 950, med text och musik av favoritartisten Lasse Berghagen. Utan corona hade den stora kyrkan varit full.
När Laila och hennes mångårige livskamrat Sune för några år sedan firade bröllop stod glädjen högt i tak hos både brudpar och omgivning. Tillsammans har paret levt ett rikt liv med många upplevelser, goda möten och underfundig humor. Laila hade liten tidigare erfarenhet av kyrka och tro men ville lära sig mer och tog vara på förbönens och nattvardens gåvor.
Laila blev för oss ett vittne om alla människors värde och om Guds barmhärtighet och kraft. Må hon vila i frid.