När vi nåddes av budet att han efter lång tids kamp äntligen fått komma till ro så dök i minnet upp en av många översättningar av Havamal: "Vägen till en vän är aldrig lång, om han än bor långt borta"
Speciellt drar vi oss till minnes en variant av detta, så typisk för Lars sätt att omsätta versen ur Havamal till praktisk handling. Det var en sen sommarnatt för ett antal år sedan när vår bil tröttnade och inte ville bära oss de sista återstående milen av vår semester. Vem kunde man tänkas ringa till mitt i natten?
Jo, Lars naturligtvis som efter någon timme kom med verktyg och bogserlina och därmed sparade många kronor åt oss när vi, medan natten ljusnade till dag, lugnt och stadigt fick bilen bogserad till vår vanliga verkstad som vi kunde lita på, och därefter oss själva hem till dörren med all packning inburen.
Eller var det kanske så att han, liksom vi själva, hans generationskamrater, definitivt icke religiöst praktiserande, ändå tagit åt sig av budskapen i "Bibliska historien" med dess underbara bilder, de flesta ur de vuxna generationerna har ändå, trots att de icke haft förmånen att få gå i småskolan och folkskolan kännedom om uttrycket "Den barmhärtige samariten" – vilket han var för oss den sommarnatten för länge sedan.
Sina barn, och kanske i ännu högre grad sina barnbarn, har vi sett honom överhopad med tid och engagemang, från motorcykel till den äldste sonen till skridskor och många dagar på isen med barnbarnen. Och sedan, väl hemkommen, fanns ofta beredskap för ett pass i köket. Var det helg instundande kanske det blev Lars specialitet, Janssons frestelse, som han bjöd på när det kom middagsgäster. Var de dessutom begåvade med musikalitet så att han fick höra Sjösala vals med Rönnerdahl som skuttar med ett skratt ur sin säng så var han nöjd med sin dag.
Vi som i andanom såg framför oss Lars skutta upp ur sin säng för att cykla till UNT för ytterligare ett arbetspass är glada och tacksamma att ha fått vara vän med denna vänsälla och goda människa.