Vår käre vän Lars har efter en mångårig kamp mot sin sjukdom lämnat oss alla i en oändlig saknad.
Lars var en mångsidig begåvning. Om slumpen så hade velat hade han mycket väl kunnat bli en framstående författare eller hyllad sångare. När han som 17-åring fick träffa ett känt förlag rörande en debutroman, valde Lars att riva sönder sitt manuskript och kasta ut det genom tågfönstret på väg hem till Uppsala. Lars skrattade ofta åt detta ungdomliga övermod. Han gillade helt enkelt inte att förlaget hade mage att ha synpunkter.
Genom föräldrarnas starka entreprenörskap kom han i stället att välja att ägna sitt yrkesverksamma liv åt företagande.
Vi två som skriver dessa minnesord fick också en mer professionell kontakt med Lars genom hans insatser som marknadsdirektör för Pricer, respektive hans ideella engagemang i Mutomoprojektet.
När Lars kom till Pricer var bolaget fortfarande i en inledande fas och uppgiften blev att hitta kunder till en ännu långt ifrån färdig produkt. Utan den insats Lars gjorde hade Pricer inte fått den världsledande position det nu har. Han hade ett sätt att hantera kunder och kollegor som var oemotståndligt. Alltid lugn och professionell. Alltid med ett smittande leende på läpparna.
Under senare år kom Lars också i ord och handling att stödja välgörenhetsorganisationen Mutomoprojekten. Efter ett besök i Mutomo i Kenya för 10 år sedan har han hängivet engagerat sig åt att stötta projektet.
Lars var även en mångårig medlem i Carolina Rotaryklubb och kamratklubben Kajorna. Också där spred han sitt harmoniska lugn och glänste med en förmåga att argumentera utan övertoner. Vid gemensamma fester gav vi oss inte innan vi fått Lars att framföra Hasse Alfredssons ”Morfar till mig själv” och Sigge Furst ”Stadsbudsvisan” till allas jubel.
En enastående människa har lämnat oss.