I Uppsala finns sedan 1710 landets äldsta lärda sällskap, Kungliga Vetenskaps-Societeten. Under mer än trettio år, från 1982 till 2013, var Lars-Olof Sundelöf dess sekreterare.
Han uppehöll därmed detta ämbete under längre tid än någon av hans företrädare, inklusive Anders Celsius och Carl von Linné. Hans ledarskap kännetecknades av en tydlig inre kompass, stor klokhet och förmåga att gå till handling. Genom hans tillträde på sekreterarposten kom den anrika institutionen att förändras betydligt. Invalssystemet moderniserades liksom förvaltningen.
Dessutom skapade han en mötesordning som medförde att allt fler ledamöter strömmade till de månatliga sammanträdena. Det berodde inte bara på de stimulerande föredragen och vetenskapliga diskussionerna utan främst på att Lars-Olof skapade en varm och generös atmosfär. Tillsammans med hustrun Kristina utvecklade han den efterföljande samvaron till en intellektuell och kulinarisk attraktion.
Lars-Olof Sundelöf var naturvetare. Han hade en bakgrund i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet med en doktorsavhandling 1965 om fördelningen av molekylstorlekar. Tillsammans med andra arbeten lade den grunden till hans utnämning 1979 till professor i fysikalisk farmaceutisk kemi vid Farmaceutiska fakulteten. Hans intressen var dock bredare än naturvetenskaperna. Därom vittnar ett antal av de anföranden som han höll vid Societetens högtidsdagar. Dessa var poetiska i sina formuleringar ofta med en anknytning till Societetens långa historia. Därutöver var han konstnärligt begåvad med vackra akvarellmålningar som specialitet.
För Lars-Olof Sundelöf stora insatser för Kungliga Vetenskaps-Societeten känner dess ledamöter en mycket stor tacksamhet. Hans betydelse för landets äldsta lärda samfund kan inte överskattas.