Lars-Olof Sundelöf förordnades 1979 till professor i fysikalisk farmaceutisk kemi på den Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet. Lars-Olof var klarsynt och kom tidigt att spela en viktig roll för fakultetens utveckling. Han var inte bara en utomordentligt framstående och kreativ forskare utan utmärkte sig dessutom som en god pedagog och skicklig administrator. Hans klokhet manifesterades i ett stort antal förtroendeuppdrag. Han var under perioden 1984–1997 föreståndare för Biomedicinskt centrum (BMC) och var Uppsala universitets prorektor 1990–97. Därtill var han under mer än 30 år en aktad sekreterare i Sveriges äldsta kungliga akademi, Kungl. Vetenskapssocieteten i Uppsala.
Under sitt mångåriga prefektskap visade Lars-Olof prov på mycket gott ledarskap och han kom att bli ett föredöme för de av oss undertecknare på Institutionen för läkemedelskemi (ILK) som hade förmånen att arbeta med honom eller verka i hans närhet.
Han karakteriserades av ett osedvanligt gott omdöme och vi sökte ofta hans kloka råd vilka han med stor ödmjukhet lät oss ta del av. Han var lågmäld i sin framtoning men det till trots mycket handlingskraftig i sin akademiska ledarroll.
Han var en sann renässansmänniska, inte endast en naturvetare utan även musikaliskt och konstnärligt begåvad. Han var vältalig och det var en fröjd att lyssna till hans eleganta tal när han framträdde vid högtidliga tillfällen. För sina betydande insatser för fakulteten utsåg Farmaceutiska fakulteten honom till hedersdoktor 1996.
Vi minns Lars-Olof som en mycket varm och omtänksam människa. Vi saknar honom.