Leif växte upp i den lilla byn Södra Harads, vackert belägen vid Lule Älv. Här fanns allt han älskade med Norrland av natur, fiske och vintersporter. Han hoppade av gymnasiet efter ett år och flyttade efter militärtjänstgöring som signalist till Uppsala. Där träffade han 1965 sin livskamrat och blivande hustru Brita. Samtidigt som han jobbade som sekreterare till vd för Bayerska Bryggeriet, läste Leif in studentexamen på Hermods och började studera engelska och historia på Uppsala universitet.
Jag och Leif träffades 1972 då han sökte arbete som logistikansvarig på AB Annerstedt, då en av Sveriges ledande livsmedelsimportörer. Vi ”klickade” genast och anställningsintervjun handlade lika mycket om Leif Panduros bok ”Skit i traditionerna” som om arbetet.
Leif kom också snart att ansvara för Annerstedts export av kött och köttprodukter, något han gjorde till sin pensionering. I början av nittiotalet blev han också delägare i firman. Internationell handel med köttprodukter är omgärdad av ett omfattande regelverk med importavgifter och exportbidrag, kvoter, veterinär- och hälsoregler samt inte sällan dolda handelshinder. Leif behärskade allt detta och lite till och var besjälad av sitt arbete. Resor var en nödvändighet och att räkna upp alla de länder han besökt i jobbet skulle fylla denna minnestext.
Leif kombinerade sitt affärssinne med en känsla för kultur och ett intresse för samhällsfrågor. Kom alltid med förslag på nya böcker och teaterpjäser jag borde se. Som många norrlänningar kunde han vara ganska kärv och fåordig. Hans telefonsamtal kunde till och med sluta innan de ens börjat. Hans humor var direkt och träffande.
En begåvad humoristisk humanist har gått bort. Vi är många vänner och arbetskamrater som kommer att sakna Leif.