Lilli Alanen kom till Uppsala 1997, då hon tillträdde en professur i teoretisk filosofi med inriktning mot filosofins historia. Hon blev Sveriges första kvinnliga filosofiprofessor och kom snabbt att bygga upp en stark forskningsmiljö dit många unga forskare sökte sig. Under sin tid i Uppsala handledde hon närmare tio doktorsavhandlingar. Hennes arbeten om filosofer som René Descartes, Baruch Spinoza och David Hume fick stort internationellt genomslag. I synnerhet kom hennes bok Descartes’s Concept of Mind (Harvard University Press, 2003) att rubba många vedertagna uppfattningar om den tidigmoderna västerländska filosofins mest välkända förgrundsfigur.
Alanens djupa kunskaper om tidigmodern filosofi förenades med vida utblickar, såväl mot antikt och medeltida tänkande som mot samtida filosofiska diskussioner. I Uppsala såg hon tidigt till att kurser med en feministisk infallsvinkel gavs inom grundutbildningen. Hon såg ingen konflikt mellan historiska och samtida perspektiv – tvärtom betraktade hon dem som oupplösligt sammanflätade. Det innebar att också vi som inte var i snäv mening filosofihistoriker inbjöds till hennes seminarier och forskningsprojekt. Alanen sökte den filosofiska kärnan i de frågor hon brottades med. Var och en som ärligt deltog i samma sökande välkomnades att bidra. Hon brydde sig föga om filosofiska skolbildningar och institutionella revir.
Från sina studier och forskningsvistelser i Finland, Frankrike och USA hade Alanen ett vitt internationellt nätverk som hon omsorgsfullt odlade under sina år i Uppsala. Hon och hennes man Fred Stoutland öppnade världen för institutionens yngre generation. Sinnebilden för deras intellektuella och mänskliga generositet var den gemensamma våningen på Skolgatan. Den var inte bara ett hem, utan också en bildningssalong där unga forskare och lärare sammanfördes med de många gäster som paret bjöd in. Hos oss förblir minnet av Lilli och de ofta spontant hållna filosofiska aftnarna ljust levande.