Maskiningenjören Ragnar Sjölin? Sågverksbyggaren, smålänningen, skogs-, fjäll- och naturmänniskan, jägaren, sällskapsmänniskan, allsångsentusiasten, vad stämmer bäst? Han var en rik människa med fru, barn och barnbarn, kolleger och vänner, yrkesutbildning, yrkeserfarenhet och livserfarenhet. Han hade dessutom den beundransvärda egenskapen av gränslös generositet. Därför delade han frikostigt med sig allt vad han hade av kunskap och erfarenhet. Han ställde upp när det behövdes, i kyrka eller natur, i profession eller på fritid. Detta skänkte honom otvetydigt tillbaka en bestående livsglädje, från början av sitt liv till slutet, så att den räckte till oss alla. Han överbryggade på det sättet alla de attacker hans kropp utsattes för genom åren.
Det är belagt att Ragnar redan som barn byggde ett sågverk i bäcken därhemma i Småland. För nu 50 år sedan kom han med sin familj till Björklinge för att bli platschef på Nyby såg. Han blev inom några år en auktoritet på området, startade eget företag och byggde sågverk på många ställen i Sverige, Estland och Lettland, samtidigt som han förblev Björklinge trogen. Det praktiska handlaget med verktyg, trä och maskiner tog sig uttryck i allt han byggde och lagade, hemmavid eller åt andra, det vill säga både sommarstuga och lusthus. Det räckte bland annat till att locka ungdomar till friluftsliv, och han inte bara jagade själv utan utbildade även den nya generationen. Många är vi som i professionella sammanhang eller ideella föreningar fått del av hans kunnighet och engagemang. Som exempel kan nämnas insatsen för restaureringen av Hedlund-orgeln i Björklinge kyrka, liksom de många åren inom Friluftsfrämjandet.
Ragnar var hjärtlig och bestämd, det var inte kallprat runt honom, utan han menade vad han sa, kryddat med ett outsinligt lager av minnen och historier. Hans rikedom räckte till många.