Enligt vacker Teneriffahälsning har tidigare meddelats att undersköterskan och domkyrkokoristen Runa Bergbom har avlidit 46 år gammal, begravts i svenska kyrkan på Teneriffa och gravsatts i Atlantens vågor. Närmaste anhöriga är föräldrarna Maud och Björn Bergbom, samt brodern Lennart med hustru Magdalena.
Redan som ung präst på Samariterhemmet minns jag hur många av barnens lek och bön djupnade till en diakonal gudstjänst som gladde många. I den leken deltog Mauds och Björns begåvade barn i hög grad. Mamma Maud hade jag förresten haft som diakonelev. Runa med sin vackra röst blev med åren alltmer en bärande kraft i Lars Angerdals ungdomskörer. Med sin sakliga människosyn blev det naturligt för Runa att inrikta sina studier mot vården med en undersköterskeutbildning, som hon tyvärr inte så länge fick chans att utöva. Hon fick emellertid stor nytta av sin kompetens på det personliga planet när hennes diabetes tvingade in henne i en handikapptillvaro. Ganska snart blev hon tvingad till 24 timmars assistans med dubbelbemanning under vissa tider, men det var hela Runa som fungerade som arbetsledare och rekryterare av personalen omkring henne. Utan föräldrarnas trofasta stöd i bakgrunden hade givetvis Runas livssituation som multisjuk varit helt annorlunda.
En stor medmänniska har lämnat oss. Jag känner stor respekt för Runas livsverk och har förundrat mig över hur hon hela livet kunnat leva i ett så omfattande nätverk med levande relationer, ofta färgsatta med en underfundig humor, trots de få konkreta kvadratmeter som hennes sjukdom erbjöd henne. Jag är enormt tacksam för att ha fått vara Runas vän under en stor del av livet. Ett tiotal gånger besökte jag henne nere på Teneriffa och nu är Runa inte längre bland oss. Då tänker jag gärna på vad en mogen människa för några år sen uttryckte. För oss människor är döden så omvälvande och dramatisk. För livets gud innebär döden endast en omplacering i livet ty gud är inte en gud för döda utan för levande “ty för honom lever alla”. (Lukas 20:38)
Att släktingar och vänner runt Runa får kraft att dag för dag orka vandra vidare genom sorgens och saknadens mörka passager önskar vännen Gunnar Sundin.