Minnesord
Ruth var med när vi bildade revysällskapet Vaksala Ord i mitten av 80talet. Ruth älskade att stå på scen, hon älskade publikkontakten och den kärleken var i sanning besvarad. Våra presumtiva revygäster frågade alltid: "Ruth är väl med?"
Hennes entusiasm smittade av sig på oss alla. Om det hände att hon glömde texten mimade hon bara världsvant. Ruth var alltid den som fick flest blommor vid finalen. Hennes värme och omsorg om oss alla är oförglömlig. Hennes hem stod alltid öppet för oss när vi hade egna sällskapsträffar och på repetitioner hade Ruth ofta med hembakat bröd. Vi och publiken kommer sakna vår ”Grand old lady”.
I vår minnesask finns många fina minnen som lyfter. Vi är tacksamma att ha fått ta del av Ruths glädje värme och omtanke, att få ha Ruth med oss i vårt revygäng.