Hur många av er fick stryk när ni var små?
SvDs Politik- och ekonomiredaktion satt och slevade i sig dagens lunch vid ett stort runt bord på Marginalen, restaurangen i SvD-huset på Marieberg. Plötsligt slog kollegan och provokatören Sigfrid till, tyckte väl det var för tråkigt runt bordet.
För sån var Sigfrid Leijonhufvud, utåt ofta både en provokatör och en fnissig charmör. Men han var också en ”lejonskalle” stolt över vapenskölden i Riddarhuset och säker på sin sak, oavsett ämne. Hårt tävlande i slalombacken i snygg Aspenstil. Gift två gånger med starka kvinnor, den amerikanska konstnären Joan och juridikprofessorn Madeleine.
För barnen Jonas och Jenny, som rätt små skulle omplanteras efter åren i USA, var han nog rätt frånvarande. Ledarskrivandet på Expressen tog sin tid, även från mycket älskade ungar.
Men då och då dök han upp på föräldrakooperativet Bonk på Hornsgatspuckeln för att göra ett obligatoriskt arbetspass, hämta eller delta i ett föräldramöte.
Mest minnesvärt den gången han drev igenom uteslutningen av Olof Buckard. Olof hade somnat i soffan med fönstret på glänt under högläsningen. Barnen hade inte hoppat ut och vi var fler som hade somnat där, men Sigfrid var obeveklig. Barnens säkerhet gick först.
Han gillade ju att hålla i ordförandeklubban och lyfte - långt senare och i sex år- seniorjournalisternas Stockholmsavdelning till nya höjder med intressanta föredrag, gäster och resor, ofta med ordförande Sigfrid som outtröttlig guide och utfrågare av prominenta föreläsare.
Därför minns många av oss Kaliningrad en kall oktober, där vi fick en unik insyn i en exklav som i dag är stängd. Sigfrid trotsade vädrets makter i tunn skjorta och öppen jacka men med oron för en långsamt döende fru hemma på KS väl dold i snålblåsten.
Den som kände honom kunde där samtidigt se pojken Sigfrid, så lik sin son Jonas, den stoiske och pliktmedvetna lejonskallen, den påläste journalisten och naturligtvis provokatören, som med glimten i ögat påpekade att vi hade röda näsor på gruppfotot framför Leninmonumentet.
Det är klart vi saknar honom.