Sten var pionjär inom miljöforskning, som han visade redan 1972 i sin avhandling om rester av kemiska bekämpningsmedel. Slutsatserna ledde till ”öronbedövande tystnad”; föga välkomna för pesticidindustrin. Därefter utvecklade han idéer om ekologisk odling som professor i alternativa produktionsformer i jordbruk och trädgårdsnäringen vid Lantbrukshögskolan (nuvarande Sveriges Lantbruksuniversitet). Hans tankar väckte både internt och externt motstånd men ledde fram till KRAV och kommersialisering av ekologisk odling. Men hans ursprungliga idéer var mera utmanande med krav på en helhetssyn för hela livsmiljön. Uppväxten på en gård i nordvästra Skåne med självhushåll hade gett honom insikter om grundläggande förutsättningar för jordbruk och miljöns betydelse.
Före de agrara studierna läste Sten filosofi, de fina konsterna i Lund och funderade på läkarbanan. Men freds- och livsmedelsfrågor blev huvudintresse med fokus på kemi, vallodling och odlingssystem. Han var dekanus för lantbruksvetenskapliga fakulteten 1983 – 1989 och bland annat styrelseledamot i två internationella jordbruksforskningsinstitut och Styrelsen för u-landsforskning. Det ledde till djupa samtal om framtida livsmedelsförsörjning såväl internationellt som nationellt. Hans utgångspunkt var att en fråga inte kunde debatteras utifrån en synvinkel utan flera. Därför blev tankeutbytena fängslande oavsett om det gällde sammanträde eller diskussion om forskning, forskningsbistånd eller dialog via hans handskrivna brev sen tidigt 1980-tal; före e-posten. Ingen glömmer heller en vandring tillsammans i hans jordiska Eden på tomten med hundratalet blommande äpplesorter.
Med klokskap, integritet och moralisk kompass bidrog Sten till samhällsnytta mot en fredligare värld. Saknaden är stor av en inspirerande dialogpartner och sann vän.