Det är med glädje jag ser tillbaka på åren vid Forsmarks skola och det täta samarbetet med Sven. Sven kom att bli en form av mentor för mig. Jag visste att jag alltid kunde kliva in på hans rum och få mina beslut förkastade eller bekräftade.
Sven var en av de verkliga eldsjälarna bakom tillkomsten av Forsmarks skola. Till en början var skolan en filial till Fyrisskolan där Sven var studierektor. Senare kom skolan att hamna under Östhammars styrning.
Svens intresse för Forsmarks skola väcktes av möjligheterna till ett både djupt och brett samarbete med arbetslivet. I det här fallet Forsmarks Kraftgrupp.
Sven var övertygad om att skolan generellt sett och i högsta grad är en del av arbetslivet. Sven hade en positiv inställning gentemot både personal och elever. Han såg oftast möjligheterna, sällan problemen. Sven hade en god förmåga att övertyga beslutsfattare att ta del av skolans verksamhet. Gärna på plats i Forsmark. Detta blev jag varse under en programmeringskurs, som jag höll. In i lektionssalen kom Sven i täten för dåvarande utbildningsministern, Lennart Bodström, kommunalråd och ytterligare ett 10-tal beslutsfattare på olika nivåer.
Sven ville visa upp en modern utbildningsmiljö. Kruxet var att Sven hade glömt informera mig.
Men det gick bra ändå!
Utmaningen att ta ansvar för ett stort antal riksrekryterade ungdomar boende långt hemifrån tog han sig an med glädje. Sven slogs för tanken att utbildning är det viktigaste instrumentet för att skapa utvecklingsmöjligheter inför framtiden.
Sven var glad och stolt att se sin skapelse, Forsmarks skola, leva vidare i form av Vattenfallgymnasiet, där Svens grundtanke, att skolan är en del av arbetslivet, får en fortsättning.
Tankarna går i dag till Svens familj och anhöriga.
Vila i frid Sven!