Thomas skrev 1960 en lic-avhandling om Dickens i Sverige och började sin bibliotekskarriär på KB och Karolinska institutet. När Thomas 1978 tillträdde som överbibliotekarie i Uppsala hade ansvaret för landets lärosätesbibliotek nyligen förts över till universiteten. Det krävdes en kraftfull chef för att säkra ekonomin och infoga det gamla Carolina Rediviva i nya förhållanden. Thomas var en sådan. Många förändringar syntes utåt. Under hans år ökade studentantalet kraftigt, och för att möta behovet av studieplatser skapade han Studentbiblioteket nere vid Fyrisån. Han välkomnade också studenter på Carolina, något som på den tiden kunde skapa betänksamhet i forskarkretsar.
Genom Thomas engagemang för utställningsverksamhet gjordes skatterna på Uppsala universitetsbibliotek synliga, och det var han som införde traditionen att bjuda in Nobelpristagaren i litteratur. Under åren har många av dem kommit till Uppsala. Bibliotekets gästbok visar på en lång rad högprofilerade besök under Thomas chefsår 1978-96, allt från statschefer till beat-poeter.
Det var Thomas som var drivande när det magnifika Leufstabiblioteket, uppbyggt på 1700-talet av släkten De Geer, år 1986 blev en del av UUB. Som en fortsättning av hans insats avslutas i dagarna ett stort projekt i samarbete med nationalbiblioteket i Nederländerna där Leufstabiblioteket görs digitalt tillgängligt.
Dramatiken var stor när två blad ur Silverbibeln stals 1995. Överbibliotekarien fick mycket att stå i men allt slutade väl. Från en förvaringsbox på Centralen fraktade polisen med blåljus ett paket till Uppsala och när det öppnades på polisstationen kunde Thomas lättad konstatera att det verkligen var silverbibelbladen, åter i Uppsala inom stadgad lånetid.
Det var inte minst med telefonen Thomas styrde sitt stora bibliotek. Redan som forskare hände det att jag fick samtal, där Thomas med karaktäristiskt eftertryck framlade den ena eller andra idén. Han ledde också genom goda exempel. Jag har själv sett honom skotta Carolinas stora trappa en vinterdag när snösvängen var sen. Gamla kolleger vittnar om att hans tillit till medarbetarnas förmåga både sporrade och ledde till snabba resultat.
Det är en bildningsvän och Uppsalapersonlighet som gått bort.