Thomas Tottie föddes i Vaxholm den 3 juli 1930, växte upp och avlade studentexamen i Stockholm. Efter värnpliktstjänstgöring och reservofficersutbildning vid artilleriet studerade han humanistiska ämnen vid dåvarande Stockholms högskola. Fil lic-examen i litteraturhistoria avlade han 1961, och samma år inledde han sin biblioteksbana som amanuens vid Kungl Biblioteket. Han passerade graderna vid KB och Karolinska institutets bibliotek. År 1978 utnämndes han till överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva. I det ämbetet förblev han till emeriteringen 1996. År 1995 kreerades han till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Thomas Tottie försvarade och utvecklade sitt Carolina Rediviva i en tid då den snabbt framväxande digitaliseringen började få företrädarna för vissa vetenskapsområden att ifrågasätta det traditionella bibliotekets nytta. På 1980- och 90-talen bereddes fördelningen av statsanslagen inom Uppsala universitet vid möten mellan fakulteternas dekaner och överbibliotekarien under rektorsämbetets ledning. I konkurrensen om resurserna gällde det att argumentera för sin sak. Thomas Tottie var ständigt och aktivt närvarande, outtröttlig i sin kamp för biblioteket. En termin var han svårt rörelsehindrad på grund av ett benbrott som han ådragit sig under skidåkning; stödd på två medarbetare gjorde han sin oväntade entré vid mötet med dekanerna. Han övergav inte sina kanoner.
Överbibliotekariens militära kompetens var av värde i många sammanhang. På Valborgsmässoaftonen, då tiotusentals unga nedanför Carolina Rediviva högröstat hoppas kunna förleda universitetets rektor att från bibliotekets balkong svänga den vita mössan några sekunder före treslaget, var det en stor trygghet att kunna hålla ögonen på den eldledarklocka som Thomas Tottie höll fram. De besök som de litterära Nobelpristagarna under hela 1990-talet, med ett enda undantag, avlade vid universitetsbiblioteket var alltid mönstergillt förberedda med utställningar av de celebra gästernas verk ur bibliotekets samlingar. Även vid de många statsbesöken var Carolina ett säkert kort.
Många med mig minns Thomas Tottie med saknad och tillgivenhet.