Jag har sedan sen unga år vetat vem Torsten var, en kusin till min mor. Trots att vi bar samma efternamn var vi inte närmare bekanta med varandra förrän för cirka tio år sen. Den gemensamma nämnaren för oss var mjöl och brödbak, vad annars.
Torstens enorma engagemang vid Ingbo källor i Tärnsjö och uppförandet av den gamla skvaltkvarnen är vida känt. Torsten hade under många år, professionellt, jobbat på Östahalvön, för dess bevarande och utveckling. Vid pensioneringen ägnade han sig helhjärtat åt Ingbokällor och hade vidlyftiga planer och visioner för platsen. Han var målmedveten och envis. Tvekade aldrig för att trycka på politiker och beslutsfattare för att nå dit han ville. På grund av detta stötte han på motstånd och fick även en del meningsmotståndare på vägen. Trots det stod kvarnen en dag på plats efter en förlaga från en svunnen tid. Utan Torsten hade detta aldrig varit möjligt.
Ungefär vid samma tid då kvarnen i Ingbo stod klar började vi i Östervåla hembygdsförening renoverade den gamla bagarstugan vid Mårtsbogården. Då hörde Torsten av sig till mig. Omedelbart började vi diskutera mjölkvaliteter, malningsgrad, bröd och brödkvalitet. Diskussionerna tog aldrig slut. Vi träffades och ringde varandra, ibland flera gånger i veckan.
Torsten ville ha hjälp av mej att få igång den gamla bagarstugan vid Ingbo, så att de på plats kunde förädla det spannmål som de malt i den nyuppförda kvarnen. Sagt och gjort. Vi anordnade bakdagar vid Ingbo, samlade bakintresserade ortsbor, körde bakningskurser och använde då mjölet som Torsten och hans kvarngäng hade malt i kvarnen vid de uråldriga källorna.
Det var galet intressant och roligt att få utveckla recept och baka bröd på det fina kvalitetsmjölet som de malde fram. Även här ville Torsten få fram det bästa möjliga mjölet och utifrån bakresultatet ändrades inställningen på kvarnstenar och sikt.
Jag saknar denna gigant av sitt slag. Alla samtal om livet och relationer, däremellan mjöl och bröd i den gamla bagarstugan i Ingbo. Jag tänker även på Torstens anhöriga och vänner och sörjer med er.