Uno växte upp på fädernegården sedan sju generationer bakåt, Färdgärde på Söderön, där han under många år också aktivt drev jordbruket.
Uno gick den långa vägen inom politiken genom att från unga år engagera sig i föreningslivet och frågor viktiga för människor. Från Vi Unga, SLU (Svenska landsbygdens ungdomsförbund), Centerpartiet, Studieförbundet Vuxenskolan, LRF och bygdegårdsföreningen. Sitt intresse för bildning och folkbildning gjorde att Uno genom skolstyrelsen och länsskolnämnden drev på för att Östhammars kommun skulle få ett fullständigt gymnasium i Gimo.
Uno var kommunalråd för Centerpartiet 1986–1997. Under perioden 1991–1994 var Uno dessutom kommunstyrelsens ordförande. Det var en ny erfarenhet att leda en majoritet efter den ekonomiska krisen i Sverige i början av 1990-talet. För sina insatser för Centerpartiet tilldelades Uno 1997 partidistriktets högsta utmärkelse "Guldnålen".
Det Uno förde med sig när Östhammars kommun bildades 1974 var den gamla Frösåkersdelen efter länsskiftet 1971, ett minne från Stockholms län. Ofta vid sammankomster i Uppsala med länsföreträdare, skulle möten som ibland hölls i Östhammar hållas en timme senare än om det genomfördes i Uppsala. Unos kommentar var att det är lika långt mellan Östhammar och Uppsala som mellan Uppsala och Östhammar.
Unos engagemang för miljöfrågor gällde också rikspolitiken och han var en av de drivande inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 på nej-sidan för linje 3.
Ett tydligt minne från Uno är när vi diskuterade bostadsexploateringar i Alunda och ett nytt område i Väster Marma. Angående den jordbruksmark som skulle tas i anspråk konstaterade Uno: "Så här fin åkermark har vi inte på Söderön".
Född i skärgården och rospigg kunde Uno också på ett trovärdigt sätt förgylla sammankomster med att berätta Albert Engström-historier på dialekt.
En riktig odalman har gått ur tiden och vi delar saknaden med hans nära och kära.