Waldemar var lantbrukarson och vÀxte upp pÄ gÄrden NygÄrd i Söndrums socken i Halland. Efter studenten tog han agronomexamen vid Lantbrukshögskolan i Uppsala och anstÀlldes vid Inst. för agronomisk hydroteknik. Vattenfall erbjöd jobb, men antalet pÀrmar pÄ tjÀnsterummen avskrÀckte! Waldemar trivdes vid institutionen och tilltalades starkt av den koppling som fanns mellan grundlÀggande och tillÀmpad forskning och av de nÀra kontakterna med rÄdgivare och odlare. KarriÀren gick via doktorsexamen och försöksledare till professor 1978 i lantbrukets hydroteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Waldemar började forskarbanan med grundlÀggande studier av markens fysikaliska egenskaper men kom med tiden alltmer att intressera sig för bevattning. Tillsammans med en kollega skrev han en bok om bevattning vars grundlÀggande delar anvÀnds Àn idag i undervisningen. Waldemar var en mycket engagerad och kunnig lÀrare. MÄnga Àr de gropar som vi studenter har grÀvt under Waldemars inspirerande ledning.
Det som lÄg honom allra varmast om hjÀrtat var dock att arbeta med frÄgor av direkt betydelse för svenskt jordbruk. Tillsammans med lantbrukare i VÀstmanland var Waldemar med och initierade projekt VÀxtkraft. Den bÀrande idéen var att odla vall för biogasproduktion och Äterföra rötresten till marken. MÄlsÀttningen var att behÄlla ett öppet landskap och ett biologiskt effektivt, resurssnÄlt och miljövÀnligt jordbruk.
En starkt bidragande orsak till att Waldemar blev lÀrdomsstaden trogen var att han redan under studietiden trÀffade sin livskamrat Maj. Waldemar och Maj förgyllde mÄnga av vÄra fester med sin nÀrvaro Ànda in i det sista. Vi vÀnner och kollegor minns Waldemar som en alltigenom vÀnlig person som kunde konsten att lyssna. Nyfiken och med ett aldrig sinande intresse för nya idéer.