Minnesord över Waldemar Johansson

Waldemar var lantbrukarson och växte upp på gården Nygård i Söndrums socken i Halland. Efter studenten tog han agronomexamen vid Lantbrukshögskolan i Uppsala och anställdes vid Inst. för agronomisk hydroteknik. Vattenfall erbjöd jobb, men antalet pärmar på tjänsterummen avskräckte! Waldemar trivdes vid institutionen och tilltalades starkt av den koppling som fanns mellan grundläggande och tillämpad forskning och av de nära kontakterna med rådgivare och odlare. Karriären gick via doktorsexamen och försöksledare till professor 1978 i lantbrukets hydroteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet. 

Waldemar började forskarbanan med grundläggande studier av markens fysikaliska egenskaper men kom med tiden alltmer att intressera sig för bevattning. Tillsammans med en kollega skrev han en bok om bevattning vars grundläggande delar används än idag i undervisningen. Waldemar var en mycket engagerad och kunnig lärare. Många är de gropar som vi studenter har grävt under Waldemars inspirerande ledning.

Det som låg honom allra varmast om hjärtat var dock att arbeta med frågor av direkt betydelse för svenskt jordbruk. Tillsammans med lantbrukare i Västmanland var Waldemar med och initierade projekt Växtkraft. Den bärande idéen var att odla vall för biogasproduktion och återföra rötresten till marken. Målsättningen var att behålla ett öppet landskap och ett biologiskt effektivt, resurssnålt och miljövänligt jordbruk.

En starkt bidragande orsak till att Waldemar blev lärdomsstaden trogen var att han redan under studietiden träffade sin livskamrat Maj. Waldemar och Maj förgyllde många av våra fester med sin närvaro ända in i det sista. Vi vänner och kollegor minns Waldemar som en alltigenom vänlig person som kunde konsten att lyssna. Nyfiken och med ett aldrig sinande intresse för nya idéer.