”Tradition är förnyelse” var Torgny Nevéus ofta upprepade motto som akademisk ceremonimästare och sitt universitets traditionsvårdare. Hans kolleger vid svenska universitet och högskolor stannar nu med tacksamhet inför minnet av sin nestor. För undertecknad efterträdare var han läromästare, mentor och vän.
Torgny Nevéus föddes 1929 i ett lärarhem i uppländska Nora-Tärnsjö. Efter skolgång i Sala och Uppsala blev han student och skrevs 1948 in vid Uppsala universitet och Uplands nation där han åtta år senare skulle bli kurator och med tiden hedersledamot. Han höll som studentkårens vice ordförande vårtalet 1957 och var hedersvakt vid Hammarskjölds begravning 1961.
Nevéus disputerade 1965 i historia på en avhandling om värnpliktsfrågan på 1880-talet. Han blev därefter docent och universitetslektor och kom snart att bland lärjungarna få dåvarande kronprinsen. Senare var han under sjutton år utbildningsledare innan han 1986 fick den nyinrättade tjänsten som akademiintendent med ansvar för de akademiska högtiderna, något han redan skött efter akademisekreteraren S.H.T. Kihlgrens slutliga avgång 1978. Själv pensionerades han 1995.
I Torgny Neveus’ rika historiska författarskap skall här framhållas skrifter om de akademiska ceremonier och traditioner han var vårdare av. Han skapade förståelse för dessa traditioners bakgrund och innebörd och symbolernas moderna bruk. Tillsammans med kollegerna vid svenska lärosäten bildade Nevéus kring 1990 Svenska akademiska högtidskonventet, ett nu avsevärt större nätverk med syftet att gemensamt vårda den internationellt beundrade månghundraåriga promotionstradition som bevarats i Sverige och Finland. Efter sin pensionering var han anlitad att bistå nya lärosäten som tillkom att utforma egna högtider med de klassiska uttrycken och sakinnehållet bevarade.
Torgny Nevéus var som skribent och talare pregnant, pedagogisk och kortfattad. 2015 talade han åter till Uppsala studenter, när han som jubeldoktor tackade för deras hyllning vid promotionen. Hans allvar i stridens hetta var förenat med förmåga att i efterhand se på saken med humor. För sina medarbetare var han omtänksam och uppskattad, ofta medförande egna bakverk till kaffet. Mig har han välvilligt bistått utan att ”lägga sig i”. Jag är tacksam över vår vänskap.