Att ha Nils-Johan, med mottagning på Läkarhuset, som ”livmedikus” var en ynnest som var få förunnad. Hans förmåga att vara detektiv och doktor på samma gång var härlig och skänkte trygghet åt patienten. Och det var lätt att bli god vän med Nils-Johan.
Nyfiken, empatisk och analytisk. Det var Nils-Johan i ett nötskal. Han var också oerhört uppdaterad och rekommenderade Seloken till mig, den stressade journalisten.
Så när olyckan väl hade varit framme, min infarkt 1988, kunde han, med triumf, peka på en färsk och en tidigare EKG-remsa: ”Men ser du då inte! Hjärtat har normaliserats nu, efter nån månad!”
Hans livsgärning innefattade också Sätra Brunn, där han var legendarisk överläkare under många år. Vid ett tillfälle, i september 1984, hade han bjudit in till brunnen Orphei Drängar där han själv var ytterst aktiv. Då ordnade han via telefonnätet, för mig, en sångarhyllning på halvsekeldagen som vi häpet fick uppleva i vår villa, med stöd av tekniker från Radio Uppland. Detta blev fullständigt oförglömligt.
Värmen från Nils-Johan har värmt många genom åren. Han har själv beskrivit sin livstro så här:
Herre, all vederkvickelses källa, ge oss kraft att möta dag som kommer med öppenhet och glädje, styrka att bära motgång, sorg och smärta. Gör oss medkännande och levande.