Olle föddes i Uppsala 1922 som den yngste av tre bröder. Hans far Bengt var laborator och hans mor Anna var en av Uppsalas tidiga studentskor. När Olle var tolv avled Bengt, men Anna disputerade i fysik och försörjde sönerna som lärare.
Efter studenten 1940 studerade Olle fysik och kemi vid Uppsala Universitet. På en laboratoriekurs för åttio år sedan träffade han sin Nippe och de blev ett par. Det var krigstid, Olle blev inkallad och tjänstgjorde på pansarskeppet Drottning Victoria.
Efter kriget kunde livet fortsätta. 1947 gifte sig Olle och Nippe och 1955 disputerade Olle. Paret stannade i Uppsala och Olle fick tjänst som laborator på universitetet, samma som hans far en gång innehaft. 1968 omvandlades tjänsten till professur i fasta tillståndets fysik, en vetenskap som ligger bakom mycket modern teknologi.
Familjen tillbringade två perioder i USA under 50- och 60-talet, där Olle forskade vid bland annat Berkeley och MIT. Olles arbete med internationella doktorander förde honom och Nippe över hela världen. Till slut hade han besökt alla kontinenter, inklusive Antarktis. Han blev medlem av Kungl. Vetenskaps-societeten i Uppsala och Finska Vetenskaps-Societeten. 1974 till 1981 var Olle inspektor på Östgöta nation. Olle var aktiv i flera föreningar och sammanslutningar, där han deltog med intresse, anspråkslöshet och en underfundig humor.
Olle var ständigt nyfiken på verklighetens uppbyggnad. Han och Nippe delade ett starkt geologiintresse och på nätterna såg han stjärnhimlen från sitt gardinfria sovrum. I hemmet samlades mätinstrument, gamla och egensnickrade, som en manifestation av den fascinationen.
Vi barnbarn tillbringade långa somrar på Gräsö med Olle och Nippe. Med oss fick vi en nyfikenhet på världen, kunskap och lärdom, och förmågan att se med humor på tillvaron.