Rune Ek föddes i Uppsala 1929. Med sitt skojfriska sätt hade han lätt att få folk att skratta och trivas, så när han tillsammans med jämngamla Owe Thörnqvist började sätta upp revyer på Slottskällan, var succén snabbt ett faktum. Snart kallades han Uppsalas revykung och på 1950- och 60 talet satte han upp sommarrevyer på Centrumbiografen och nyårsrevyer i universitetsaulan. Under ett par somrar i början av 1980-talet uppförde han även folklustspel i Stadsparken.
Tut-tut, Tjing-tjing, Åh och Hallå-hallå hette några av sommarrevyerna som drog stora skaror åskådare till Centrumbiografen vid Nybron i Uppsala. En rad etablerade och blivande stjärnor kompletterade Rune. Vem minns inte ”Baby Doll” med Lena Granhagen? Även hustrun Gun agerade ofta på scenen. I skuggan njöt jag av att under många somrar få arbeta som ”hjälpreda”, men även som barnvakt åt sonen Thomas hemma på Prästgårdsgatan.
Efter en längre tid även som ”seriös” skådespelare på till exempel Uppsala stadsteater och i en rad filmroller lämnade paret Ek Uppsala för Malmö stadsteater, och för allehanda andra projekt.
På 1980-talet återkom Rune och Gun till Uppsala och startade folklustspel i Stadsträdgården på en Parkteaterscen (utan tak). Gun skrev texten till både ”Det osar fläsk i Dragarbrunn” och ”Värdshuset Lerkrogen” med bland andra Moltas Erikson och Lasse Eriksson i några av rollerna.
Efter pensioneringen bosatte sig Rune och Gun i Frankrike. I det egna huset i Noirmoutier vid Atlantkusten kunde de tillsammans med ditresta vänner under många år njuta av mat, vin, boule och inte minst glada minnen från hans innehållsrika karriär som artist, skådespelare, auktionsutropare, Barnens Dag-general med mera.
En kulturpersonlighet och med honom ett stycke av Uppsalas nöjeshistoria har gått ur tiden.
Tack för alla skratt och all härlig gemenskap Rune! Och inte minst för förtroendet att få sköta spotlighten när det nya året firades in i en fullproppad Universitetsaula. Och som teknisk ansvarig för folklustspelen.