Sten prästvigdes 1960 och fick några år senare tjänsten som lasarettspredikant på Akademiska sjukhuset. Titeln ändrades efter en tid till sjukhuspräst.
Han kom att bli en pionjär i strävan att utveckla de enstaka sjukhusprästtjänsterna på landets större sjukhus till den verksamhet som kom att kallas Sjukhuskyrkan. Sten arbetade oförtrutet inom både kyrkliga och samhälleliga beslutsorgan för att göra detta möjligt. Nätverk för Sjukhuskyrkans medarbetare bildades, årligen återkommande fortbildningsdagar ordnades.
I början av 80-talet inrättades, av Svenska kyrkan på nationell nivå, en projekttjänst, som konsulent vid Svenska kyrkans Centrum för andlig vård inom hälso- och sjukvården. Tjänsten kom efter ett par år att permanentas, Sten innehade uppdraget till sin pensionering.
Uppdraget innebar fortsatt främjande av verksamheten och framför allt formandet och genomförandet av kompetensfördjupande utbildningar för Sjukhuskyrkans medarbetare - Grundkurs och Högre kurs i sjukhussjälavård.
Sten var också den som ihärdigt, i kyrkor och samfund, drev frågan om det angelägna i att göra Sjukhuskyrkan till ett ekumeniskt åtagande och ett antal tjänster för pastorer från frikyrkosamfunden inrättades.
Intresset för erfarenhetsutbyte och förkovran sträckte sig ut över Sveriges gränser och Sten blev initiativtagare till det ekumeniska, europeiska närverket ENHCC, European Network for Health Care Chaplaincy, liksom för ECPCC och ICPCC, European respektive International Council for Pastoral Care and Counselling.
Vi tecknar minnet av en nestor på ett av kyrkans viktigaste arbetsområden. Vi minns också en betydelsefull vän, själavårdare och handledare. Det är många med oss som fått ta del av hans kunskaper, omsorger och fördjupande sätt att reflektera kring de frågor om hopp och vanmakt, liv och död, tro och tvivel som ryms i människors liv.