Han drabbades nyligen av två smärtsamma förluster då makan Ulla-Britt och dottern Evie avled.
Stig växter upp i Bälinge i en syskonskara om nio där Stig var den yngste.
Han antogs fjorton år gammal som musikelev vid Upplands regemente i Uppsala.
Där genomgick han den musikerutbildningen som regementsmusiken erbjöd och där tilldelades han klarinetten som huvudinstrument.
Grindstugan inhyste administration medan brunnspaviljongen i Geijersdalen blev övningslokal.
För att förbättra den statliga kakan tog han i smyg engagemang som jazzmusiker i olika dansband och Stig blev med åren ett känt namn som klarinettist i många olika konstellationer.
Den militära karriären krönte Stig i utnämningen till regementstrumslagare det vill säga den som i Stockholm leder vaktparaden fram till vaktavlösningen vid slottet.
“Märket” Skotte i DN som kunde mer om vaktparader än någon annan uppmärksammade alltid i DN när Stig gick i spetsen för paraderna.
Han introducerade och utvecklade också den figurativa marschmusiken som blev uppskattade inslag mellan vaktavlösningarna.
På Stigs initiativ tillkom på senare år sommartraditionen i Uppsala med en blåsarensemble som underhöll med musik från domkyrkotornet.
Men Stigs musikaliska ambitioner sträckte sig även in i den egna familjen och otaliga är de syskonträffar då hans klarinett genljöd genom sångerna och musiken.
På hemmafronten i Bälinge gjorde Stig en kyrkopolitisk karriär som mångårig ordförande i kyrkorådet.
Genom hans insatser genomfördes ett omfattande restaureringsprojekt genom vilket den gamla 1600-talsorgeln som varit sovande i 30 år kunde göras spelbar till att bli den enda av två fungerande barockorglar i vårt land.
Jag tog av mig själv inför skrivandet av dessa rader löftet att som bror avstå ifrån värderande omdömen om Stigs gärning. När jag nu bryter det löftet vill jag påstå att jag aldrig sett någon annan som kunnat sprida så mycken glädje omkring sig som Stig kunde under sin stund på jorden.